En vägskäl för energilagring

Vi börjar vänja oss vid rekordår för energilagring, och 2024 var inget undantag. Tillverkaren Tesla distribuerade 31,4 GWh, en ökning med 213 % från 2023, och marknadsinformationsleverantören Bloomberg New Energy Finance höjde sin prognos två gånger och avslutade året med att förutspå nästan 2,4 TWh batterilagring till 2030. Det är sannolikt en underskattning.

Positiva återkopplingsslingor och exponentiell tillväxt är notoriskt svåra att förutsäga. Människor är inte väl rustade att bearbeta exponenter. År 2019 levererade pumpad vattenkraftlagring (PHS) 90 % av den globala energilagringskapaciteten (mätt i gigawatt), men batterier förväntas ta om det år 2025 och dess relaterade energilagringskapacitet, i gigawattimmar, år 2030.

Batterier är en teknologi, inte ett bränsle, och följer en prisreducerande "inlärningstakt" som mer liknar den för halvledare i solenergiutrustning än den för traditionella energitillgångar. Kostnaderna för battericeller har fallit med cirka 29 % för varje fördubbling av marknadsstorleken under de senaste decennierna, enligt forskare vid tankesmedjan RMI.

En ny generation av "3xx Ah" litiumferrofosfat (LFP)-celler – 305 Ah, 306 Ah, 314 Ah, 320 Ah – har satts i produktion och erbjuder högre energitäthet och lägre enhetskostnader än 280 Ah-celler. De krävde minimal omkonfigurering av produktionslinjen på grund av en liknande prismatisk formfaktor.

Långsammare efterfrågan på elfordon (EV) än väntat har orsakat ett överutbud, vilket ytterligare sänker priserna på batteriråvaror och utlöser intensiv priskonkurrens. År 2024 sjönk de genomsnittliga priserna på energilagringssystem (ESS) med 40 % till 165 USD/kWh, den brantaste nedgången någonsin. De kinesiska kostnaderna är betydligt lägre, då en upphandling på 16 GWh från PowerChina ledde till att ESS-priserna i genomsnitt steg.66,3 USD/kWh i december 2024.

Långvarig språngsprång

Fallande cellkostnader gynnar oproportionerligt energilagringssystem med längre livslängd. Dessa projekt, med högre cellkostnadskomponenter, blir lönsamma snabbare än väntat, så anläggningar med längre lagringstid "språngar" över en- till tvåtimmarsbatterier för reglering av nätfrekvens och lastförskjutning i USA och Australien.

Saudiarabiens Rödahavsprojekt, till exempel, är nu värd för "världens största mikronät" – ett solenergilagringssystem (BESS) på 400 MW och ett batterienergilagringssystem (BESS) på 225 MW/1,3 GWh.

Saudiarabien har 33,5 GWh batterier i drift, under uppbyggnad eller upphandlade – alla med fyra till fem timmars lagringstid – och ytterligare 34 GWh planerade enligt sin energistrategi Vision 2030. Det skulle kunna placera Saudiarabien bland de fem största energilagringsmarknaderna globalt år 2026. Liknande dynamik är sannolikt i hela Mellanöstern och Nordafrika (MENA), från Marocko till Förenade Arabemiraten, vilket positionerar regionen som en exportör av ren energi och allt till stor del under prognosmakarnas radar, tack vare utvecklingens hastighet.

Lokalt och globalt

Trots lovande trender domineras batterileveranskedjorna fortfarande av Kina. Försök att stärka regionala leveranskedjor har till stor del haft svårt att konkurrera. Britishvolts kollaps i Storbritannien och Northvolts konkursansökan i Europeiska unionen är tydliga exempel. Det har inte stoppat batterileveranskedjornas ansträngningar i en mer protektionistisk värld.

Den amerikanska lagen om inflationsreduktion (Inflation Reduction Act) stimulerade lokal tillverkning av BESS-system och importtullar på kinesiska produkter i syfte att skapa jobb och minska importberoendet. Dessa åtgärder riskerar dock att leda till långsammare införande av nätbaserad energilagring och elbilar på grund av högre kostnader på kort sikt.

Kina har svarat med mobbningen planatt förbjuda export av utrustning för katod- och anodproduktion samt teknik för litiumutvinning och förädling. Även om tillverkningen av ESS och battericeller sker lokalt kommer råvarorna fortfarande att vara koncentrerade i Kina, vilket flyttar flaskhalsen uppströms.

År 2025 kan den globala marknaden för energilagring delas i två delar. Protektionistiska marknader som USA, Indien och MENA kommer att prioritera lokala leveranskedjor för att skapa jobb, medan det globala syd kommer att fokusera på tullfri import för att driva överkomliga priser och ekonomisk tillväxt.

Den dynamiken återspeglar historiska globaliseringsdebatter, såsom spannmålslagarna från 1800-talet. Energilagringssektorn står inför liknande spänningar mellan handelsdriven innovation och riskerna för ekonomisk ojämlikhet och arbetslöshet.

Vägen framåt

År 2025 kommer därför att markera ytterligare en vändpunkt för energilagringsindustrin. I takt med att tekniska framsteg och fallande kostnader accelererar implementeringen och leder till längre lagringstid, liksom möjligheten till ett 100 % förnybart elnät, är marknaderna alltmer redo att omdefiniera sina energilandskap. Den globala kapplöpningen om dominans i leveranskedjan understryker hur energilagring inte längre bara är en stödjande teknik, utan en central pelare i energiomställningen.

Uppdelningen av globala leveranskedjor, sporrad av protektionistisk politik, väcker angelägna frågor om energirättvisa och innovation. Kommer strävan efter lokal tillverkning att driva motståndskraften eller kommer den att bromsa utvecklingen på marknader som är beroende av överkomlig import och bara flytta "störningspunkten" ytterligare uppströms?

För att navigera dessa dynamiker har energilagringssektorn potential att göra mer än bara energiekonomier – den kan skapa ett prejudikat för hur industrier kan balansera konkurrens, samarbete och hållbarhet inför globala utmaningar. De beslut som fattas idag kommer att påverka långt bortom 2025 och forma inte bara energiomställningen, utan den bredare socioekonomiska utvecklingen under de kommande decennierna.